Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
måndag
jul282008

Därför tror man lättare på anekdoter än på vetenskap

Att skriva om forskningsresultat som motsäger vår önskade verklighetsbild är som att hänga ut en sockerbit till ett särskilt tankeslött släkte: anekdotberättarna.

  – Nej, jag tror inte alls att det kan finnas en biologisk förklaring till att patriarkatet är universellt över tid och rum. Jag känner själv många tuffa tjejer som kan ta för sig, och förresten gillar min dotter att leka med bilar.

  – Nej, jag tror att pratet om den ökade brottsligheten är överdrivet. Jag bor i centrala Stockholm och går ute på småtimmarna. Mig har det aldrig hänt nått.

  – Nej, jag tror inte alls att skilsmässor, ceteris paribus, kan öka sannolikheten för att barnen drabbas av psykisk ohälsa i vuxen ålder.  Mina föräldrar skilde sig och jag mår prima.

Någonstans, host host, kring Francis Bacon anno 1620 började man försöka dra en gräns mellan historieberättande och vetenskaplig metod. Vår privata livserfarenhet fungerar inte som en pålitlig lådkamera som linslöst registrerar världens oförfalskade natur. Det där vet alla som gått i skolan (under LGR80 eller tidigare). Likförbannat fortsätter anekdoterierna, och bedrivs även av folk som egentligen vet bättre. Varför faller sig anekdotresonemang så naturliga för oss medan disciplinerad analys viftas bort och behöver åratal innan resultaten accepteras?

En möjlig förklaring är att människans hjärna utvecklats i en miljö där det var farligare att vara alltför skeptisk än alltför godtrogen.

The reason for this cognitive disconnect is that we have evolved brains that pay attention to anecdotes because false positives (believing there is a connection between A and B when there is not) are usually harmless, whereas false negatives (believing there is no connection between A and B when there is) may take you out of the gene pool. Our brains are belief engines that employ association learning to seek and find patterns. Superstition and belief in magic are millions of years old, whereas science, with its methods of controlling for intervening variables to circumvent false positives, is only a few hundred years old. So it is that any medical huckster promising that A will cure B has only to advertise a handful of successful anecdotes in the form of testimonials. (Scientific American)

Om den miljö människan utvecklades i, vår environment of evolutionary adaptedness, var en skitfarlig plats innebar det att induktionsnarkomaner (”Oj, magsmärta! Alltså skum frukt! Oj, de pratar! Säkert konspirerar de!”) hade en fördel framför disciplinerade skeptiker (”Åja, kan vi verkligen vara säkra på att den där randiga ormen är giftig? Mnumbotto dog kanske av andra orsaker än ormbettet?”). En hysterisk induktivist var nämligen fortfarande vid liv dagen efter, och kunde möjligen ändra sina förhastade slutsatser med tiden. Det är däremot svårt att korrigera sitt false negative om man är död.

[Blodtryckssänkande kvalificering: fallstudiedesign är inte nödvändigtvis anekdotisk.]

Reader Comments (5)

Anekdot två och tre uttalar jag ofta! :-|

Vad gäller vetenskapens värld, har inte den postmoderna utvecklingen rent metodologiskt lett till en anekdotifiering? Dvs. det finns ingen sanning (särskilt ingen som rör biologiska fenomen!) utan allt är en fråga om tolkning, ideologi och makt. Då kan inte du komma här på dina höga hästar och tala om "vetenskapliga studier": vad har de att säga om Annas, Evas och Stinas faktiska erfarenheter?

28 juli 2008 | Unregistered CommenterNiclas Berggren

Det har ju aldrig tidigare i människans historia varit möjligt med så mycket objektiv kunskap tillgänglig som nu. Innan boktryckarkonsten var ju all kunskap som man fick från andra hörsägen. Så det låter rimligt.

En annan märklig effekt är att om man dementerar något, så kommer många ihåg det falska påståendet som sanning. Folk glömmer liksom bort det där "inte".
CDC (Center for disease control) i USA har gjort tester på detta, som jag bloggade lite om.

28 juli 2008 | Unregistered Commenterjörgen

jörgen: Jag kommer att tänka på en scen ur Wag the Dog:

Bream: Why is the president in China?
Aide: Trade Relations.
Bream: You're goddamn right and its got nothing to do with the B-3 bomber.
Aide: There is no B-3 bomber.
Bream: I just said that. There is no B-3 bomber and I don't know why these rumors get started.

Niclas: Ang. anekdoter, ha ha, jag vet , jag vet... :-D Men med den väsentliga skillnaden att du skulle ge vika inför studier. (Varför tror folk förresten att en stad är säker därför att de själva aldrig blivit rånade - eller bedömer den som livsfarlig därför att de själva haft otur - medan man alltid skrattar åt rökaren som tvivlar på cancerrisken därför att han själv fortfarande är frisk? Just vad gäller rökning är anekdoter numera övergivna.)

28 juli 2008 | Unregistered CommenterPeter S-W

För att få ett svar på vad som är så tilltalande med anekdotbevisföring, tror jag att man måste invertera frågeställningen och även fråga sig varför folk är så skeptiska mot resultat som tillkommit genom gedigen vetenskaplig verksamhet. Visst finns det gott om personer som inte gärna vill få sina världsbilder ifrågasatta och därför alltför lättvindigt avfärdar vissa vetenskapliga resultat med anekdoter. Men i vissa (många?) fall tycker jag att skepsisen är något berättigad, med tanke på att vetenskapen inte producerar sanningar, utan snarare modeller vars inneboende falsifierbarhet gör att en modell kan förkastas om nya data tillkommer i ett senare skede. Jag tror att denna inneboende "osäkerhet" vad gäller vetenskapliga resultat gör folk extra skeptiska, vilket ger upphov till kommentarer som "ja ja, idag säger de att universums expansion accelererar/att fett är helt okej att äta om man vill gå ner i vikt/osv, medan de igår trodde att universums expansion saktades ner/att man skulle äta fettsnålt för att gå ner i vikt/osv. Vem vet vad de kommer att säga imorgon?"

Denna (korrekta) upplevelse av vetenskapens viskositet (eller vad katten man nu kan kalla det), i kombination med lite andra faktorer (som "kvällstidningsifierandet" av vetenskapliga rön) tror jag gör att folk a) blir skeptiska per automatik vad gäller nya vetenskapliga rön, och b) därför blir mer benägna att komma med förklaringsmodeller utgående från sådant som de känner är mer "fast", som egna erfarenheter.

28 juli 2008 | Unregistered CommenterThomas Lennartsson

Thomas: Du har definitivt en poäng. "Vetenskapsjournalistiken" - framför allt när de skriver om medicinsk forskning, dvs 90 % av tiden - skiljer inte stort från smått. Eliezer Yudkowsky på Overcoming Bias har skrivit bra om problemet och lösningen:

http://www.overcomingbias.com/2008/03/beauty-settled.html
http://www.overcomingbias.com/2008/03/amazing-breakth.html

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>