Mothugg-Johan skriver läsvärt om varianter av liberalism, och ställer upp en lätt karikerad panglossliberalism mot en förordad skräckliberalism. Jag påminns om hur påverkad jag själv har blivit av Popper, hur jag alltmer uppfattar politikens huvudfråga som en om hur man undviker att göra ont, hur jag alltmer tänker på att vår behagliga bussfärd plötsligt kan avbrytas av att vi åker över kanten. Det är ett ganska ängsligt och pessimistiskt förhållande till staten och politiskt beslutsfattande. Jag kallas för konservativ ganska ofta nuförtiden. Tja, kanske det.