Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
torsdag
maj292008

Långtradare som kör om

Det är lätt att irritera sig över handlingar som man inte förstår motivet till. Är man kolerisk, och det händer kanske, går det knappt att ta sig från hemmet till jobbet utan att stöta på någon förtretelse som lägger sig som en sten i skon. Men se, bakom många av vardagshindren – den felparkerade bilen, de många väskorna, den skrikande ungen – finns faktiskt vettiga skäl. Förstår man bara varför folk beter sig som de gör blir det mycket lättare att stå ut med att leva tätt inpå andra.

En långtradare som kör om en annan långtradare är helt enkelt ett litet stycke fungerande samarbetsnorm ute på motorvägen. Istället för att jaga upp sig kan man försöka njuta av att det ändå finns spontana samarbeten som fungerar.

Ett stycke vardagsirritation, som någon kanske missat motivet till, är långtradare som kör om andra långtradare på motorvägen. Spontan bilistirritation sprider sig genast i den blockerade vänsterfilen: Dumma långtradarjävel! Du kör en halv kilometer i timmen snabbare än den där andra långtradaren i högerfilen. Vad fan kör du om för, och spärrar för övriga bilister!

Se så, nu kan vi lugna ned oss. Det finns ett vettigt och ganska intressant skäl till att långtradare kör om varandra. En långtradare vill helst ligga direkt bakom en annan långtradare, eftersom luftmotståndet är lägre i virvlarna som bildas bakom den framförliggande långtradaren. Genom att ligga bakom sparar man bränsle och tid (att stanna och tanka en långtradare tar sin stund). Det har utvecklats en norm bland långtradarchaufförerna att bilar som ska åt samma håll turas om att köra först och dra. De agerar precis som tävlingscyklister som cyklar i lag. Sedan är det förstås mer socialt också, att ligga i fil och småprata på komradion. En långtradare som kör om en annan långtradare är helt enkelt ett litet stycke fungerande samarbetsnorm ute på motorvägen. Istället för att jaga upp sig kan man försöka njuta av att det ändå finns spontana samarbeten som fungerar.

Reader Comments (8)

Men kan inte den som blir omkörd sakta ner några km/h?

Det finns helt klart en externalitet här som inte internaliseras. BESKATTA DOM!

29 maj 2008 | Unregistered Commenterpontus

de skulle ju annars kunna göra som så att den som ligger bakom får betala den framförliggandes lunch när de rastar.

29 maj 2008 | Unregistered Commentervp

Tack! Det här hade jag ingen aning om.

VP: Jag tror inte att chaffisarna betalar bensinen. (Det kanske inte betalar sin lunch ur egen ficka heller, men jag gissar att de har en viss summa var dag som får gå till lunch och som försvinner ifall de inte använder den.)

29 maj 2008 | Unregistered CommenterFredrik

Fredrik: "Jag tror inte att chaffisarna betalar bensinen. (Det kanske inte betalar sin lunch ur egen ficka heller"

Nu kommer du in på en fråga som man skulle kunna borra ned sig i. Vissa chaufförer kör väl ändå sin egen firmas bil och soppa - enmansföretagare i åkeribranschen? För dem blir bränslekostnaden en stor fråga. Flertalet chaufförer, gissar jag, äger däremot inte firman och bekostar därför inte åkeriets bränsle. Men de har ändå ett skäl att hänga med i systemet. Man kör, vad jag förstår, på beting. Man blir ledig när lasten är framme. Och som alla långfärdschaufförer vet gäller det att minimera antalet stopp (t.ex. för tankning) för att verkligen kunna bränna mil. Samtidigt har de inte lika starka skäl att vakta soppan, så kanske tar de bilarna längre tid i fronten för att vara schyssta med egenbilsåkarna?

---
Tillägg: Man kan också gissa att även firmorna som står för bränslet har något slags interna normer om att en duktig anställd chaufför ska lyckas ta lasten från A till B på minimal bränslemängd och därför belönas med en förgylld doftgran eller dito. Det är ju ändå rätt normalt att det uppstår professionella normer om att man ska försöka minimera råvaruförbrukning i produktionen.

29 maj 2008 | Registered CommenterPeter Santesson

Aha! Även åkeribranschen kan ha kolla på incitamentseffekter: En förgylld doftgran, DET är vad jag kallar incitament!

29 maj 2008 | Unregistered Commenterpontus

...bästa åkaren vinner gratis wienerbröd på Rasta utanför Ödeshög.

29 maj 2008 | Unregistered CommenterPeter S-W

Det sura är att man väljer att köra om varandra på olämpliga platser som uppförsbackar etc vilket skapar långa köer. Men din förklaring gör att jag kanske inte blir riktigt lika arg nästa gång det händer mig :).

-Jimmy

30 maj 2008 | Unregistered CommenterJimmy

En lite mindre irriterande och kanske helt onödig detalj i sammanhanget är att lastbilarna blinkar med helljuset för att hjälpa varandra vid omkörningen. Ioförsig så torde det förkorta tiden för omkörningen en aning vilket ger en positiv effekt för oss bilister!

Kämpa!

20 maj 2009 | Unregistered CommenterSvante

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>