Förespråkare för homosexuellas rättigheter fick en ofrivillig vän i John Bouvin, den alltid lika spexiga nydemokraten. Det var den 7 juni 1994 som riksdagen klubbade igenom lagen om registrerat partnerskap. Under debatten försökte Bouvin förklara vad som egentligen var problemet genom att göra små älskogsgester med fingrarna.

Anf. 102  JOHN BOUVIN (nyd):

Herr talman! Kolleger! Vad är kärlek? Vad är normalt? Vad är naturligt? Vad är sexualitet? Det har vi diskuterat nu i fem sex timmar.

Partnerskap, äktenskap, tolerans, respekt för din nästa, lika värde – vi har pratat ganska länge om detta. Jag har varit i kammaren från och till och suttit på rummet och lyssnat. Jag är tvungen att gå upp i talarstolen och klargöra vad som i alla fall är min syn på saken. För mig handlar detta om normalt beteende och vad som är naturligt osv. Jag vill bara göra en liten liten kommentar och berätta vad en präst visade mig för ungefär ett och ett halvt år sedan.

Han sade: ”Du John! Kan inte du på ett enkelt sätt försöka förklara vad det är frågan om när den här frågan kommer upp i riksdagen?” ”Vad då?” undrade jag. Då gjorde han på följande sätt: ”Du John, detta är icke normalt. Det går inte. Detta går inte heller. Men detta är normalt.”

Så enkelt är det.

(Anförandet illustreras med obscena gester.)  [Min kommentar: Det står verkligen så i riksdagsprotokollet.]

Nu tvingades talmannen till en ordningskommentar.

Anf. 103 TREDJE VICE TALMANNEN:

Meningsyttringar från läktaren är inte tillåtna.

Bouvin gav motståndet mot homosexuellas rättigheter ett ansikte. Närhelst någon idag använder ”det naturliga” som argument, minns vi Bouvins pekfingerfallos i talarstolen. Han toppade karriären med sina politiska memoarer, Riksdagen kan dra åt helvete, utan tvekan den bästa titel jag känner till i genren.