15 december 2008 · 4 svar En liten julnovell om yrkesmördare
– Misstro? Klart att det råder misstro. Ingen profession har lika pissiga kundrelationer som vi yrkesmördare.
Mannen i t-tröjan tog ännu en sipp på glöggen. Samtalspartnern på andra sidan cafébordet, mannen med väskan, lade tyst märke till de första tecknen som han väntat på: sänkt omdöme, antydan till trötthet. Mannen i t-tröjan fortsatte monologen.
– Det har ju alltid varit något av ett branschproblem. Folk har alltid dragit sig för att anlita en yrkesmördare. Inte för att vi skulle vara särskilt dyra, för det är vi inte med tanke på vad vi erbjuder. Men det är det här med hållhakar. De är rädda för att vi ska kunna pressa dem efteråt, särskilt som vi bevisat att vi är handlingskraftiga och kunden bevisat att han inte är det. Så istället går folk runt och mördar själva. Amatörer och amatörmord. Inget kul att läsa om i tidningen. Sån skit skär i ett hantverkarhjärta.
– Har de skäl att oroa sig då?
– Klart att de har. Eller hade. Före Den stora spiralen, alltså. Nu är det mördarna som är rädda.
Mannen med väskan gjorde en frågande min.
– Varje bransch har sina rötägg, och vissa yrkesmördare gick för långt i sina eftermordsförhandlingar med uppdragsgivarna. Pressade lite för hårt. Och en och annan uppdragsgivare svarade med att ange yrkesmördaren till polisen. Motdraget blev att allt fler yrkesmördare satte i system att mörda uppdragsgivaren så snart betalningen förelåg. Ja, för att slippa angiveri förstås. Helt legitimt. Och när det där beteendet spred sig började eländet på allvar.
– Låt mig gissa. Uppdragsgivaren mördade yrkesmördaren när det ursprungliga mordet utförts?
– Uteslutet. Du har förstås aldrig träffat en typisk uppdragsgivare, sade mannen i t-tröjan och tömde glöggmuggen. De där typerna kan alltså inte mörda själva. Det är därför de kommer till en till att börja med. Så vad de tvingades göra var att anlita ännu en yrkesmördare efter mordet, för att röja undan den första yrkesmördaren.
– Och ni tar sådana uppdrag också?
– Finns det en tappad hundralapp kommer marknaden dit och plockar upp den. Klart att det uppstod andra ordningens yrkesmördare. Försiktigare än första ordningens, mer medvetna om riskerna, större respekt både för måltavlans vaksamhet och uppdragsgivarens paranojja. Det var duktigt folk som slog sig på det där, och de dog som flugor.
– Svårt att knäppa en yrkesmördare? gissade mannen med väskan.
– Tvärtom. Det är hur lätt som helst. Men de där galna uppdragsgivarna litar ju inte mer på andra ordningens yrkesmördare än på första ordningens. Så fort de har anlitat sin andra ordningens yrkesmördare lämnar de över alla uppgifter till en tredje ordningens som ska städa undan den andra. Helt nödvändigt förstås, eftersom nummer två vet vad uppdragsgivaren planerar och därför tänker röja honom ur vägen så snart uppdraget är klart.
– Treorna, då? Vad är det för ena?
– Nu pratar vi seriöst nojjiga typer. Vissa har svårt att tjäna några pengar. Så fort någon ens andas om ett uppdrag så skjuter de. Ha ha! Så kan man ju inte hålla på. Man måste ju för fan få betalt först. Men annars är de som yrkesmördare är mest. Moraliskt flexibla, risksökande och giriga, tror att just de ska klara sig. Men det gör de inte. Inte när den fjärde ordningens yrkesmördare uppstod. Likadana typer, de också.
Mannen med väskan spelade förvånad.
– Fjärde ordningen? Hur länge har det här pågått? Hur långt har ni nått?
– Sjunde ordningen. Det är det officiella läget. Men det stämmer inte. Jag har kommit på en skitsmart grej. Jag har överlistat systemet.
Mannen med väskan lutade sig framåt. Nu talade han med en annnan röst.
– Låt mig gissa. Åttonde ordningen? Inte sant? Jag måste göra dig besviken. Branschen ligger ett steg före. Du talar med den nionde ordningen. Och jag har ett uppdrag.
Mannen med t-tröjan flinade. Någon trötthet märktes inte.
– Nix. Bättre än så. Jag har gått varvet runt och jobbar bara åt mig själv. Jag är en vanlig rånmördare. Jag ser att du har en väska.
Reader Comments (4)
Mycket bra.
Underbart PSW! Läste också med behållning din trashning av bil-bailouten till vilken jag också länkade från Rawls & Me med en kommentar som jag har för mig att jag en gång fällde om dig i någon mellansvensk bar, ha det gott!
:) Alltid roligt att munhuggas med dig, Rasmus.
Jag har en fråga. Finns det någon chans att jag skulle kunna få publicera denna i min skolan Väggtidning (julnummer). Tyckte att denna novell var väldigt bra. Kommer att publicera den okortad och icke censurerad. Behöver svar snarast.
MvH Christoffer Bergman Billström, Västerhöjds Gymnasiet, Skövde.
Klass. Mp2 TK