10 december 2008 · 5 svar Krispaketet för pianoindustrin
Jag var arton år när jag smakade på känslan att få betalt för något jag skrivit. Tusen spänn för ett rådjursögt pekoral i kvalitetstidskriften Mitt livs novell, vilket innebar en riktigt hyfsad timpenning för en ung cyniker. Jag återinvesterade i företaget, kan man säga. Det blev en skrivmaskin för honoraret. Och Gudars skymning vilken skrivmaskin det var.
Slutet av 1980-talet och början av 1990-talet var något av en brytningstid för textinmatningsteknologin. Ordbehandlarna blev allt vanligare i hemmen och skrivmaskinstillverkarna försökte desperat vässa sina maskiner för att hålla emot. I ett litet teckenfönster såg man inskrivna tecken åtta tangentryck i förväg, fasta fraser kunde läggas in i minnet, det gick att byta typsnitt i form av utbytbara hjul. Men skrivmaskinerna sålde sämre och sämre. Till slut släppte Panasonic en veritabel flaggskeppsmodell, alla skrivmaskiners heliga moder: sexton raders fönster, tio sidors textminne, inbyggd kalkylmodul och en 3,5" diskettstation. Den köpte jag. Slår man upp sucker i ordboken hittar man en bild på mig, ett vandrande litet krispaket för den döende skrivmaskinsindustrin.
Vi tror gärna att vi känner igen teknikskiften och trender, att man kan se igenom sin samtid och skilja temporära nedgångar från varaktiga omställningar. På tiotusen meters höjd, med femton år i backspegeln, är det ingen konst att utläsa industrihistoriska skeenden och se hur logiska och förutsägbara förändringarna var, se vartåt allting barkade. Men i nuet är det en helt annan femma. Massor av träd, ganska litet skog.
Berättelsen om den amerikanska pianoindustrins död är tankeväckande. I början av 1900-talet var pianot, inte bilen, hemmets dyrbaraste ägodel. Vem räddade pianotillverkarna när den trenden ebbade ut? All hantverksskicklighet som gick förlorad, tänk bara... När vi skrattar idag är det från en plattform av efterklokhet, precis som vår tid kommer att befnissas i framtiden. Förändringar är otäcka medan de pågår.
Ska det tillverkas bilar i Sverige? Vad för slags bilar och till vilket pris? Kanske finns en bättre marknad för fräcka små indiska bilar à 20 000 kronor stycket? Om man avgör sådana frågor genom politiska beslut innebär det att man koncentrerar avgörandet till ett fåtal personer i hopp om att man hittat upplysta spåmän. Mer sannolikt har man hittat färska motsvarigheter till vår artonårige skrivmaskinsköpare. Men då är det litet mer än ett honorar på tusen spänn som står på spel.
Reader Comments (5)
Ypperligt skrivet och resonerat! Man undrar sig ocksa hur mycket vi lider pga alla smedar som har forsvunnit efter ... typ bronsalderns kris.
Har du kvar din panasonic? Vilken klenod!
Haha, jag köpte också en sån där skrivmaskin, fast inte fullt den deluxe-version du införskaffade. Men kostade den verkligen inte mer än 1000 kr?
Ett inslag värdigt att slås in och förses med rosett för att läggas under granen.
Det finns liksom ingen anledning att kommentera dina inlägg, de är på tok för bra.
Tackar för alla snälla ord! Det betyder mycket att få feedback.
Stardust: När du säger det tror jag att jag sköt till ett par hundralappar - vilket jag motiverade med att det var en så utmärkt investering. Min fru hävdar att jag vanemässigt ljuger om kostnaden för mina prylinköp, och det kan nog stämma. :-/
pontus: Jodå, den står i någon garderob. Jag var väldigt förtjust i maskinen i säkert nio månader. Köpte flera extra typsnittshjul, producerade ett litet fanzine på den, experimenterade med att skriva ut texten i två spalter osv. Jag blev en riktig skrivmaskinshacker vill jag påstå. Jag sitter inne med ett och annat tips på hur man kan maxa sin Panasonic anno tidigt 90-tal... Sedan fyllde jag 20 och fick den Macintosh jag önskade mig av mina snälla föräldrar. Livet, samhället och textindustrin gick vidare.
Och bronsåldern... ah, jag ser framför mig flintyxeknackarnas vilda protester: "Vi behöver omställningsbidrag, kreditgarantier, FOU-bidrag! Flintyxeindustrin är livsavgörande för det svenska näringslivet! Nedgången är tillfällig! Tillfällig! Hör ni det!