Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
fredag
nov282008

En fråga om fildelning

Jag läser på Piratpartiets hemsida att de vill tillåta fildelning även av upphovsrättsskyddat material så länge denna distribution inte äger rum på kommersiella grunder. Man ska få kopiera fritt, men man ska inte få tjäna pengar på att sprida kopior.

Under gårdagskvällen funderade jag på detta. Hela tiden medan jag stod och stekte köttbullar tänkte jag. Det luktar bränt pappa, ropade grabben. Och jag skruvade ned plattan. Men jag fortsatte tänka och tänka.

Jag förstår verkligen inte det samhällsekonomiska argumentet för att spridningen av kopior blir problematisk bara när den sker på kommersiella grunder då den däremot hux flux blir problematisk att den ska förbjudas. Och om inskränkningen inte bygger på ett ekonomiskt argument utan något annat, blir jag riktigt nyfiken på vad det argumentet skulle vara.

Min enkla tankemodell över pros vs. cons för fri fildelning av upphovsrättsskyddat material ser ut enligt följande:

I ena vågskålen ligger nyttoökningen av att fler tar del av ett material till obefintlig marginalkostnad. Ju fler som tar del av materialet och ju mindre ansträngning som krävs av dem för att ta del av det (sök- och nedladdningstider etc.), desto större samhällelig vinst. Till detta kommer vinsten av att mottagarnas produktionskapacitet ökar när memebiblioteket växer (ju mer tankehistoria man har tillgång till, desto bättre egen output).

Denna vinst ska vägas mot samhällskostnaden för fildelningen, vilket är risken för minskad avkastning på investering i produktion av material som fildelas. Samhällsekonomiskt har det naturligtvis inget egenvärde att sådana investeringar skulle ge någon avkastning alls. Det är en viktig poäng som gott kan upprepas med emfas. Men

  • i den utsträckning det finns produkter som endast skulle tas fram (av det och det slaget) om producenten kunde kalkylera med en viss förväntad ersättning
  • och det finns konsumenter som skulle vara villiga att betala denna ersättning för produkten (av just det och det slaget)
  • och denna betalningsvilja, och därmed producentens förväntade ersättning, skulle minska om produkten istället kunde kopieras fritt
  • har vi just fått en välfärdsförlust på halsen, såvitt jag kan se, i form av underproduktion av detta slags varor. Producenten kommer inte att agera på konsumentens preferens för produkten.

Den välfärdsförlusten måste vägas mot vinsten av fildelning. Jag nöjer mig för bekvämlighetens skull med att vara agnostisk i frågan om vinster eller förluster väger tyngst (det skiftar rimligen mellan olika typer av produkter).

Men var i denna ekvation blir det väsentligt att kommersiell distribution av fria kopior inte får förekomma? Om vi tittar på mottagarsidan måste en kommersiell distribution innebära en vinst. Om mottagaren är beredd att betala för distribution av kopior som mottagaren principiellt sett kan skaffa gratis på annat sätt, betyder det att distributionen är så effektiv att kundens minskade transaktionskostnader mer än uppväger för distributionspriset. Kommersiell distribution skulle ge välfärdsvinster på mottagarsidan.

Om vi istället tittar på produktionssidan är frågan varför den ursprunglige producenten skulle göra en större förlust om verken kopierades kommersiellt än om de kopierades ideellt. Det intressanta är i vilken utsträckning kopieringen urgröper betalningsviljan hos de tilltänkta kunderna. Den stora effekten på betalningsviljan uppkommer rimligen av att man alls kan skaffa sig en mycket billigare kopia. Varför skulle det uppstå en så dramatisk skillnad när denna kopia distribuerats med extra låg transaktionskostnad för mottagaren att ett kommersförbud skulle vara motiverat (men inte när det gäller kopiering till att börja med)?

Någon som sitter inne med argument? Finns det någon formell ekonomisk modell av detta?

---
Det är ingen slump att jag inte talar om popmusik och skitfilmer i mitt resonemang, även om det är sådant som det alltid tjatas om i debatten. Argumenten måste vara principiella. Det är fullt möjligt att det om tjugo år kommer att fildelas ritningar till coola prylar som man sedan skriver ut i sin privata 3D-skrivare. Det dröjer knappast ett decennium innan Apple släpper en läsplatta så tilltalande att Amazon strax sålt sin sista bok i pappersformat. Argumenten för fri fildelning måste hålla principiellt - det duger inte med att ad hoc-mässigt hänvisa till att popartister kan turnera och att det är mossigt med svindyra cd-skivor. 

Reader Comments (29)

Jag har inget svar på dina frågor, men jag vill berömma dig för att du är den förste jag sett (utom pp då) som ens försöker tackla frågan utan att irra bort sig i "hur ska den-och-den tjäna sin nästa miljon" eller andra återvändsgränder. Jag hoppas och ber att vettiga människor, som tänker själva, svarar på det här inlägget.
En ros till dig för din insats.

28 november 2008 | Unregistered CommenterWelder

Jag tycker att du missar en väsentlig sak som åtminstone borde finnas med i din ekvation: upphovsrätten ur ett äganderättslig perspektiv.

28 november 2008 | Unregistered CommenterStardust

BTW: Jag fildelar inte upphovsrättsskyddat material.

28 november 2008 | Unregistered CommenterStardust

Nja, äganderätt (upphovsmannens eller den som köpt produkten som kopieras?) är en juridisk konstruktion (om vi inte ska börja prata om naturrätt eller liknande), så det blir smått cirkulärt att ta in det i ekvationen. Jfr. att argumentera för att abort är fel därför att det är mord.

(Tack Welder :) )

28 november 2008 | Registered CommenterPeter Santesson

Redan för 25 år sedan grunnade författaren Spider Robinson på det här (på ett principiellt sätt) så framgångsrikt att hans novell vann en Hugo. Den novellen finns online numera, här kommer en central passage:

"There are eighty-eight notes. One hundred and seventy-six, if your ear is good enough to pick out quarter tones. Add in rests and so forth, different time signatures. Pick a figure for maximum number of notes a melody can contain. II do not know the figure for the maximum possible number of melodies--too many variables--but I am sure it is quite high.

"I am certain that is not infinity."

Kontentan är ungefär att musik och andra konstformer, liksom olja och annat, faktiskt är en ÄNDLIG resurs som i takt med att världens befolkning (och således också antalet konstnärer) ökar allt snabbare kommer att ta slut i framtiden och leda till kulturell svält när inget nytt längre kan produceras och ingen ny konstnär längre kan skapa sig en försörjning då allt redan är gjort och täckt av copyright långt bortom de ursprungliga konstnärernas livstid. Läs hela novellen här (det är en kortnovell, tar en kvart + plus tankepauser):

http://www.spiderrobinson.com/melancholyelephants.html

28 november 2008 | Unregistered CommenterPeter Andersson

Att det är ändligt betyder inte att det hinner ta slut innan det blir irrelevant att det tagit slut. T.ex. om universum exploderar innan...

28 november 2008 | Unregistered CommenterPavel

Jag skulle nog ifrågasätta om det går att fildela kommersiellt över huvud taget. Det kanske finns någon teknik som gör att man kan ta betalt för filerna som delas, men det känns som att det är lika problematiskt för den som vill ta betalt för fildelning som för skiv- och filmbolag att se till så att deras produkter inte sprids hur som helst.

Därför låter det mer som att de kontrasterar fildelning mot den gamla vanliga kopieringen av skivor som sedan säljs vidare. Inte för att det nödvändigtvis gör saken bättre, och dina frågor mindre relevanta. Men ändå.

28 november 2008 | Unregistered CommenterDennis

Om upphovsmän skulle förlora pengar på att deras alster finns tillgängligt gratis är egentligen en irrelevant fråga. Rent generellt vill få människor ha någonting gratis eftersom värdet då också blir noll. Skulle Nike skänka bort sina skor gratis skulle dom automatiskt tappa sitt värde och därmed vill ingen ha dem. Det skulle ses som ett tecken på fattigdom att använda dem. Det är bl.a därför som flaskvatten kan sälja så till den milda grad. Därför kommer konsumenterna att vara villiga att betala för film och musik även i framtiden. Däremot kommer man inte acceptera "inlåsningar" eller begränsningar i sin konsumtion. Med tanke på alla de led som kan kapas bort vid försäljning av media via internet borde priset per låt eller film kunna sänkas drastiskt. Eftersom konsumtionsmönstret så totalt förändrats de senaste tio åren, har även produktvärdet minskat i samma takt. Vi kommer garanterat se många företag som baserat sin affärsidé på äldre format gå i konkurs om dom inte inser att marknaden förändrats. Knappast ett samhällsproblem men absolut ett problem för de företag som drabbas. Samhället borde fokusera på var de nya företagen skall baseras istället.
Skall vi köpa lokalt eller från Apple? Historien med AllofMP3 som sålde musik billigt från Ryssland borde väcka en tanke. Det går alltså att konkurrera med gratis, bara priset är det rätta......

28 november 2008 | Unregistered CommenterAccidental Pirate

@Accidental Pirate
Att något är gratis urholkar inte nödvändigtvis dess värde. Mitt favoritexempel är givetvis de verktyg som följer med linux (och unix i allmänhet). Ingen tänkande människa fnyser åt dem för att de är gratis, möjligen för att de kräver mer av användaren och är jobbigare att komma igång med.
När jag ändå tar upp gratisprogramvara vill jag framhålla www.lugaru.com som säljer sin egen version av emacs, kommersiellt. De har hållit verksamheten igång sedan 1984 och direkt tävlat med gratis programvara, och det verkar ha fungerat utmärkt.

28 november 2008 | Unregistered CommenterWelder

Bra inlägg med bra frågor.

Mitt försök till svar:

Först: du har fel i att det bara rör sig om kommersiell *distribution*, det kan ju vara tjänster runtomkring, eller för den delen reklamfinansierade gratistjänster som spotify eller kommersiell radio. Vi måste brata generellt om kommersiella tjänster som uttnyttjar upphovsrättsskyddat material.

OM det går att tjäna pengar på att utnyttja upphovsrättskyddat material så tycker jg det finns goda skäl att se till, under en rimlig tid, att den möjligheten tillfaller upphovsrättshavaren exklusivt. Syftet är ju såklart att uppväga riskerna med välfärdsförlust pga minskat kulturutbud. Det är det enda skäl jag kan se.

Nu är ju pps argument för att tillåta icke-kommersiell fildelning inte i första hand ekonomiskt, utan en fråga om att undvika en totlitär övervakning som skulle krävas för att förhindra det. Däremot är det ekonomiska resonemanget grunden för pps vilja att minska längden på den kommersiella exklusiviteten.

Resonemanget är att efter 5-10 år väger vågskålen över, och den samhällsekonomisk nyttan av att göra materialet helt fritt blir större än skadan av att pengar inte flödar till kulturskaparna..

28 november 2008 | Unregistered CommenterMikael Nilsson

Visst, äganderätten är kanske en juridisk konstruktion, men samtidigt är den något konkret och existerande. Visst kan man göra sterila ekonomiska modeller utan den, men det blir knappast särskilt intressant i en verklig situation. Eller?

28 november 2008 | Unregistered CommenterStardust

Hej!

Saken med att skilja på kommersiellt och icke-kommersiellt är väl principiell just därför att uppsåtet och effekten skiljer sig.

Det är ju skillnad på att sälja någons upphovsskyddade verk och tjäna pengar (uppbära inomst) från det, och att bara konsumera något för privat bruk.

I det förra fallet så konkurrerar man med upphovsrättsinnehavarens rätt att sälja sina verk, i det senare fallet så konsumerar man bara verket.

Det är dock lite märkligt att ingen från upphovskonservativa lägret starkt reagerar mot second-hand-butiker för film, skivor och böcker.

De butikerna som till exempel renodlat säljer begagnade skivor grundar hela sin inkomst på att sälja (profitera på) någon annans konstnärliga arbete (inspelning och produktion av skivor). Här uppstår en situation där man med lägre priser direkt konkurrerar med försäljningen av skivor i butiker där skivbolagen får intäkter som de sedan i varierande grad delar med sig till musiker och tonsättare.

Någon motsvarande situation för filer med musik existerar inte mig veterligen. Oftast så förbjuder villkoren hos musikfilbutikerna att man säljer filerna vidare. I värsta fall så finns det kopieringsskydd som t om syftar till att göra det omöjligt.

Jag tycker det finns en principiell skillnad i att sälja någons musik i sådan skala att det kan betraktas som näringsverksamhet - och att kopiera någons musik för eget bruk gratis.

Vidare så finns det situationer som gör lagen tandlös så som fallet där man helt lagligt köper en CD (ny eller begagnad) och skapar filer från sin lovliga förlaga, säljer skivan vidare men behåller filerna.

Detta är helt lagligt. Skulle man däremot köpa CDn och ladda ned samma filer från en olovlig förlaga (någon obekant som delar ut sina filer utan lov) så begår man ett lagbrott.

Den som inte kan se problem med det har nog fastnat i principer som egentligen bygger på aversion mot fildelning som fenomen.

28 november 2008 | Unregistered CommenterRikard

Det här är en fråga som diskuterades mycket intensivt de första veckorna efter att Piratpartiet hade bildats den 1 januari 2006. Från början hade vi ett principprogram som sa att all upphovsrätt skulle avskaffas, men den 12 februari 2006 antog vi version 3.0 av principprogrammet.

Där bestämde vi oss för det förslag till reformerad upphovsrätt som vi har idag, alltså fri icke-kommersiell användning, men en bevarad ensamrätt i kommersiella sammanhang under de första fem åren efter publicering.

Skälet till att vi ändrade oss var i första hand pragmatiskt. Det finns vettiga argument för en totalt avskaffad upphovsrätt, och det är svårt att med säkerhet visa att den linjen är fel. Men det är lika svårt att med säkerhet visa att den är rätt. Jag tror ingen riktigt kan veta svaret idag, även om var och en av oss kan han en åsikt om vad vi tror.

Den politiska idéhistorien är full av ideologiskt motiverade inställningar som såg bra ut på pappret, men som visade sig inte alls fungera bra i verkligheten. Därför finns det ofta anledning att ta ett steg i taget när det gäller politiska reformer i de fall det är möjligt.

Som jag ser det löser den "mjukare" linjen som Piratpartiet nu står för åtminstone 99% av problemen vi ser med dagens upphovsrätt. Samtidigt innebär den bevarade (men beskurna) kommersiella ensamrätten att åtminstone 99% av de affärsmodeller som fungerar idag fortsätter att fungera även efter reformen.

Att sälja musik på cd-skivor ser jag som en döende affärsidé alldeles oberoende av vilken lagstiftning man hittar på. Cd-försäljningen har ju fallit med 60% även med dagens drakoniska lagar, och fortsätter falla. Men de flesta andra av de affärsmodeller som bygger på upphovsrätten kan fortsätta fungera på ungefär samma sätt som idag även med Piratpartiets reformerade upphovsrätt.

Därför tycker jag att det är vettigt att i vart fall ta ett steg i taget. En helt avskaffad upphovsrätt skulle innebära en situation som är så väldigt annorlunda mot dagens att det är svårt att överblicka konsekvenserna. Då är det pragmatiska förhållningssättet att först genomföra reformen som löser 99% av dagens problem med minsta möjliga ingrepp i de existerande affärsstrukturerna.

Därefter, när vi har gjort det och har låtit det gå några år så att vi kan se hur det blev, kan vi om det behövs ta upp en förnyad diskussion om det är vettigt eller inte att ta ett steg till. Då kommer vi ha praktiska erfarenheter som gör det lättare att bedöma om det behövs ytterligare reformer eller inte, och vad de i så fall kan tänkas leda till. Då kommer vi att ha ett mycket bättre erfarenhetsunderlag att basera våra bedömningar på.

Visar det sig att en massa negativa effekter av upphovsrätten kvarstår även efter en reform, eller att nya oförutsedda nackdelar dyker upp, då får vi diskutera den saken då. Själv tror jag personligen att Piratpartiets reformer kommer visa sig tillräckliga, och att det kan bli en upphovsrätt som de flesta känner sig nöjda med. Men har jag fel så är det ingen fara med den saken. Då har vi tagit ett bra steg i rätt riktning, och har ett bra utgångsläge för vidare politiska diskussioner baserade på en ny verklighet.

Hellre lite pragmatism och gradvisa reformer med regelbundna avstämningar mot verkligheten, än ideologiskt motiverade revolutioner som riskerar gå snett och slänga ut en massa barn med badvattnet.

28 november 2008 | Unregistered CommenterChristian Engström (pp)

Jag skulle vilja instämma i Mikael Nilssons svar och dessutom tillägga att anledningen att avvägningen blir annorlunda för kommersiella ändamål är att företag inte har ett privatliv på samma sätt som privatpersoner har det.

Som du skriver så är ju nyttan med upphovsrätten i princip lika för kommersiell och icke-kommersiell användning av verk. Däremot så är de negativa följderna av en alltför skarp brottsbekämpning olika av ovan nämnda anledning.

Mycket bra inlägg för övrigt.

28 november 2008 | Unregistered CommenterTor

Tack för bra och intressanta svar allesammans! Alltid trevligt att kunna demonstrera att det visst går att ställa seriösa kritiska frågor om fildelning utan att det blir sandlåda. :) Några snabba reflektioner:

@Peter A: innehållet på en dvd är som bekant bara ett tal, visserligen ett väldigt stort tal, men inte desto mindre bara ett tal. Det finns ungefär 2^2^30 unika sätt att fylla en dvd. Thats it. Jag räknade lite på hur snabbt antalet kombinationer stiger i takt med innehållets längd, och redan vid några hundra tecken överstiger siffran antalet elementarpartiklar i hela det kända universum. Så det finns lite svängrum. Konsten är att hitta de meningsfulla kombinationerna i den där utfallsrymden...

@Mikael: Du har helt rätt och jag uttryckte mig slarvigt. Det var sådana kringtjänster jag hade för ögonen. Jag har inte intresserat mig särskilt för fildelningsfrågan, så min terminologi är nog inte klockren.

@Stardust: Ha ha, jag är ju inte fullt så autistisk och frikopplad från samhället som det kan framstå. Det där med allmänt rättsmedvetande etc. är jag förstås inte omedveten om... Men problemet med fildelningsdebatten, enligt mitt intryck, är att olika debattnivåer och problem blandas samman i en gröt. Om man är noga med bodelning mellan rent ekonomiska argument, rent moraliska, osv., så blir det enklare att nagla fast vad de verkliga frågorna gäller, var det behövs mer data, osv.

@Christian: Den pragmatiska linjen är ljuv musik i mina öron och speglar precis den inställning jag har i snart sagt alla politiska frågor. Sedan kan jag ju, för övertydlighetens skull, säga att jag ställer frågan som en nyfiken betraktare av debatten, inte som en ideologisk fildelningspuritan. Min inställning till upphovsrätt är just att den finns för att fylla ett samhällssyfte (undvika vissa välfärdsförluster) och i fall den löser det jobbet är en rent empirisk fråga, inte en moralisk. Det behövs data, experiment och gradvisa reformer - precis som vanligt i politiken, med andra ord. (I mina ögon är i.o.f.s. pp:s förslag nog så radikala snarare än reformerta, hence min spontana skepcis.)

28 november 2008 | Registered CommenterPeter Santesson

Principiellt är kommunikation att kopiera, och publicering är en form av kommunikation. Där någonstans ligger pudelns kärna. Varje etta och nolla ser likadan ut oavsett vilken kommunikation över Internet som avses.

Man kan inte jämställa redan masspublicerade verk med hemligheter som inte får kommuniceras eftersom publicering står i bjärt kontrast till hemlighållande. Börjar man då betrakta redan masspublicerade verk som hemligheter som inte får kommuniceras, så inser man snabbt hur snett ute man är, man ser också hur lätt upphovsrätten nästlar sig in i privat kommunikation. Vi kan inte begränsa kopiering utan att inskränka rätten att kommunicera. Vi kan inte kontrollera kopiering utan att kontrollera kommunikation och vi kan inte övervaka kopiering utan att övervaka kommunikation.

Information har ett högt värde, och dess värde för samhället i sin helhet ökar ju mer tillgänglig och lättrörlig den är. Motsatsen till detta hittar vi på medeltiden före tryckpressen, när kunskap var sluten, dyr, svår att sprida, och därmed koncentrerad till de ytterligt priviligierade få. Vad Internet inneburit är i grunden detsamma som tryckpressen en gång innebar, en dramatisk sänkning av barriären för informationsspridning, inget annat. Men tyvärr reagerar dagens "makt o kyrka" likadant nu som på Gutenbergs tid, med att försöka bevara privilegiet för några få.

28 november 2008 | Unregistered CommenterMånga Nick

Varje person som framställer upphovsrätten som en avvägning mellan å ena sidan konsumenternas intresse att få mycket kultur för en låg kostnad och å andra sidan artisternas intresse att tjäna pengar på kulturen, tycker jag är skyldig att samtidigt kontra Stallmans invändning:

Det enda intresset vi bör beakta är det förstnämna, att bringa så mycket och så bra kultur till så många som möjligt. Att ge upphovsmännen betalt är enbart att betrakta som metoden vi använder att uppnå detta mål.

Stallman är oavsett vad man tycker om honom en tänkare inom området och att inte låtsas om dessa invändningar är att föra debatten femton år tillbaks på ett bräde.

28 november 2008 | Unregistered CommenterJonas

Jonas: Du har väl lagt märke till att diskussionen i här genomgående analyserat upphovsmannens inkomst på det sättet?

28 november 2008 | Registered CommenterPeter Santesson

Som jag ser det så finns det 2 skäl för att försöka göra den distinktionen:

1. Det finns en moralisk skillnad på att å ena sidan konsumera något och hjälpa andra att kunna konsumera ett verk, och å andra sidan att använda någons verk i syfte att tjäna pengar.

I det ena fallet handrar det om att uppleva och sprida kultur, i det andra fallet handlar det om att tjäna pengar.

Om man använder någons verk i syfte att tjäna pengar så tror jag det finns en ganska bred opinion för att man då ska dela med sig av dessa pengar till den som har skpat verket.

2. Möjligheten att upprätthålla lagen. För att upprätthålla lagen mot privat fildelning på ett konsekvent sätt måste staten eller någon annan bereda sig tillträde till all privat kommunikation som existerar på nätet.

Om man sätter gränsen vid kommersiell användning så behövs inte detta, då handlar det mera om att följa pengaströmmar, vilket idag redan sker vid annan brottslighet, och alltså inte alls på samma sätt blir ett utvidgat intrång i den personliga integriteten. Kommersiell användning är ju dessutom i de allra flesta fall väldigt synlig.

Och ja, du har rätt i att det i princip inte förekommer någon kommersiell fildelning, men eftersom fildelningsmotståndarna påstår och använder som argument att det finns ett fåtal aktörer som tjänar grova pengar på fildelning så är det väl rimligt att de stiftar en lag som kommer åt dessa och inte vanliga medelsvensson...

28 november 2008 | Unregistered CommenterJörgen L

Jörgen: Jag övertygades inte av dina argument.

#1 Du har inte förklarat varför det skulle vara en moralisk skillnad, bara sagt att det finns en. Och visst måste lagen i rimlig mån rimma med allmänt rättsmedvetande, men det i sig är inte ett argument för att lagen skulle vara bra i någon djupare principiell mening.

#2 Det där är ett argument för att det av praktiska skäl kan vara klokt att ta det lugnt med att jaga fildelare, men det är inte ett argument för att fildelningen i sig skulle vara försvarlig och acceptabel.

28 november 2008 | Unregistered CommenterPeter S-W

Det finns faktiskt en hel del forskning på området; fd ordföranden i KLYS och "musikprofessorn" Roger Wallis sammanfattar det mesta här, men vi har fler referenser och rapporter på hemsidan.

Den superkorta sammanfattningen är att fildelning gör väldigt liten ekonomisk skada som dessutom har en viss utjämnande effekt medan man måste tillgripa oerhört kränkande metoder för att beivra den.

29 november 2008 | Unregistered CommenterRickard Olsson

Det många missar är det faktum att vi människor är jävligt bekväma av oss. Itunes har sålt 6 miljarder låtar trots att alla dessa låtar finns att ladda ner helt gratis från Internet får tjäna som bevis på detta.

Att legalisera privat fildelning men ha ett förbud mot kommersiell fildelning ser jag som en garant för fortsatt "stöd" av nyproduktion av media. Det kommer alltid finnas tillräckligt många lata människor helt enkelt. Det underhållningsindustrin ska fokusera på är att nå ut till alla lata människor så att dessa kan snabbt, enkelt och billigt få hem sina skivor, filmer och TV-serier.

29 november 2008 | Unregistered CommenterPatrik

Ibland, som nu, så drabbas jag av en misstanke att jag inte är normalbevågad, men i alla fall tänkter jag ge Stardust litet understödseld. :)

Jag tycker inte att man kan avfärda äganderätt som ett cirkelresonemang eftersom frågeställningen samtidigt utgår ifrån att upphovsrätten (med den innebörd den idag har) finns.

Jag undrar därför om man över huvud taget kan förklara ett undantag för icke-kommersiell fildelning men samhällsekonomiska argument om man håller sig inom marknadsekonomins ram, dvs. inte förespråkar statlig prissättning.

Utgångspunkten är väl istället att det är samhällsekonomiskt vettigt att ha institutet upphovsrätt (om man nu alls tycker att upphovsrätt bör finnas). Skälet är att om upphovsmannen inte kan ta betalt för sitt verk så är det risk för att han avstår från att skapa verk, vilket vore synd. Upphovsrätten innebär att upphovsmannen har rätt att ta betalt när verket kopieras eller framförs. Upphovsrätten innehåller redan olika former av begränsningar, dvs ett verk kan utnyttjas utan att upphovsmannen har rätt till ersättning. Dessa begränsningar beror väl ibland på rent praktiska överväganden (t ex att det vore hopplöst att försöka beivra intrång) men kanske framför allt på tanken att upphovsmannen redan fått betalt en gång (upphovsrätten har konsumerats). Det flesta skulle uppfatta det som en dubbelbetalning om man var tvungen att betala för att kopiera en köpt/lagligt nedladdad CD-skiva till den egna Mp3-spelaren.

Att uppfatta dessa begräsningar i upphovsrätten, liksom den som diskuteras i bloggposten, utifrån vad som skulle vara samhällsekonomiskt mest gynnsamt, tycker jag leder fel. Ytterst skulle det nämligen innebära att vi avhandlar en fråga om en offentligt reglerad prissättning, dvs. vilken prisnivå som gynnar samhället. Det förtjänar kanske att påpekas att upphovsmannen inte är skyldig att verka för en stor spridning av verket - hur samhällsnyttigt verket än må vara - det bestämmer han.

Med likartade argument skulle man annars kunna kräva att Volvo skall sälja sina bilar för 0 kr till barnfamiljer i glesbygd som annars inte skulle ha råd, för det vore samhällsekonomiskt mest gynnsamt. Av liknade skäl håller inte - i en marknadsekonomi - argumentet att fildelningen skulle vara ok för upphovsmannen tjänar tillräckligt ändå, för återigen är det prissättningen som man blandar sig i.

Mina synpunkter utgår som jag berörde ovan ifrån att man måste ge upphovsrätten ett äganderättsligt innehåll, och det tycker jag nödvändigt. För om man inte gör det så blir frågan mycket mer fundamental, nämligen hur sprider man människors kreativa skapande på bästa sätt, varvid man för det första inte nödvändigtvis behöver komma fram till att upphovsrätt bör finnas och för det andra måste svara på frågan om upphovsmannen är skyldig att sprida sitt verk.

Som sagt. I allt detta finns en misstanke om att jag missat något på vägen. I alla händelser är det uppfriskande att försöka tänka.

30 november 2008 | Unregistered CommenterUpprörd

Min fråga var nog den omvända mot den du ställer. Om vi har upphovsrätt, varför undanta icke-kommersiell spridning, frågar du. Jag reagerade på att pp gjorde den omvända figuren. Om man nu (vilket jag inte gör) förespråkar fri ideell spridning, varför undanta den kommersiella? Många har ett slags beröringsskräck just för vinstdrivande verksamhet, och jag misstänkte att det var det som låg bakom, snarare än att det fanns något riktigt argument. Är man för det ena, borde man vara för det andra.

Man kan ju ha olika ingångar i frågan om hur lagar motiveras och bör väljas. För en naturrättare kan det förstås vara så att upphovsmannen har en upphovsrätt i djupare mening som lagstiftaren helt enkelt har att erkänna och bevaka om lagen ska vara rättfärdig. Tycker man att det är mystiskt med sådana rättigheter, landar man ofta i något samhällsnyttoargument. "The smooth working of everyday life" är mitt eget rättesnöre. :) Och privat äganderätt, begränsad statsmakt och fri prissättning är just sådant som leder till brödköers försvinnande, som får bilproduktion att korrespondera mot efterfrågan (så länge inte staten frestas att köpa konkursmässiga bilföretag...) och ett hövligt och välfungerande vardagsliv fritt från rädsla. Nice. Om samhällslivet verkligen skulle bli mer välfungerande genom priskontroller, skulle jag ha svårt att värja mig för planekonomiska argument.

Så mitt argument för äganderätt och fria priser är reglernas allmänt välståndsskapande effekter. Har upphovsrätt också sådana effekter? I en mening innebär upphovsrätt ett statligt garanterat monopol. Upphovsmannens rätt begränsar vad jag får göra med min egen tekniska utrustning som jag själv äger. Finns det ett allmänintresse i att sådana monopol upprätthålls? Det finns rätt goda skäl att tro det, lutar jag åt. Men för den som ska försöka svara på frågan rent ekonomiskt så ser nog kalkylen ut ungefär som jag skissade ovan.

30 november 2008 | Unregistered CommenterPeter S-W

Jag vet inte om jag förstår vilken figur som PP använder. Sedan jag skrev min kommentar så surfade jag runt litet på PP:s hemsida för att försöka få ett litet grepp om vad de stod i principfrågan rörande upphovsrätten. Det var svårt att komma djupare i principen än att partiet tycker att den är alltför starkt idag typ och skivbolagen m fl tjänar mer än tillräckligt. Jag kan nog dela din uppfattning att det kan finnas en allmän vinstskräck men samtidigt om man undantar både ideellt och komersiellt utnyttjande så har man ju avskaffat upphovsrätten helt bakvägen. Det upplevs väl som alltför brutalt så någon form av rågång har de väl tyckt behövs.

Genom Internet och digitaliseringen så har ju på relativt kort tid (säg 10 år) tillgängligheten kraftigt ökat, och det blir litet paradoxalt att det nu plötsligt skulle vara ett stort samhällsproblem att inte öka möjligheterna ytterligare.

Upphovsrätten idag utgår nog från ett rent funktionellt synsätt att det befrämjar kreativiteten, men om frågan skulle ställas på sin spets så tror jag även att naturrättsliga (eller vad man nu ska kalla det) argument om rätten till sitt skapande skulle åberopas. Mig veterligt är det enda emiriska stödet för att upphovsrätt behövs att Nederländerna för något hundratal år sedan avskaffade patentsystemet (det bygger ju på samma tankegång) och under den tiden försämrades tillväxten. Om det var det verkliga eller enda skälet kan man säkert gräla ihjäl sig om.

Apropå detta och planekonomi så förespråkar - inte helt oväntat - Jan Myrdal en kulturell allemansrätt, men även han accepterar att upphovsrätten behövs. www.expressen.se/kultur/1.1373922/allemansrattens-foretrade

30 november 2008 | Unregistered CommenterUpprörd

"Finns det ett allmänintresse i att sådana monopol upprätthålls? Det finns rätt goda skäl att tro det, lutar jag åt."

Har du läst <A HREF="http://www.fsf.se/publikation/pdf/PatentochCopyright.pdf">den här rapporten</A> Peter?

30 november 2008 | Unregistered CommenterMarcus

Upphovsrätten innebär att upphovsmannen har rätt att ta betalt när verket kopieras eller framförs.

Nja, ska man vara korrekt så innebär upphovsrätten en massa inskränkningar i vad man får göra med publicerade verk. Sedan har det utvecklats en praxis att den kränkning det tydligen innebär för en skapare att hans eller hennes verk är populära lindras genom monetär ersättning, men den ligger inte explicit i upphovsrätten och uppkom t.ex. inte i kommunistiska länder.

Det flesta skulle uppfatta det som en dubbelbetalning om man var tvungen att betala för att kopiera en köpt/lagligt nedladdad CD-skiva till den egna Mp3-spelaren.

Ja, det stämmer och det är därför pp vill avskaffa privatkopieringsavgiften, den sk kassettskatten. De flesta av de pengarna fastnar i Copyswedes interna administration och resten hamnar hos redan rika artister medan garageband och fotografer måste betala extra för att köpa tomma CD-skivor och fickminnen. Sedan lägger skivbolagen på DRM så man betalar för en rättighet som man inte ens kan utnyttja...

Det förtjänar kanske att påpekas att upphovsmannen inte är skyldig att verka för en stor spridning av verket - hur samhällsnyttigt verket än må vara - det bestämmer han.

Det val han i praktiken har är att publicera eller inte publicera. I övrigt går det inte att kontrollera spridningen med mindre att vi inför en polisstat som övervakar all privat kommunikation.


Mig veterligt är det enda emiriska stödet för att upphovsrätt behövs att Nederländerna för något hundratal år sedan avskaffade patentsystemet (det bygger ju på samma tankegång) och under den tiden försämrades tillväxten.

Det var intressant, jag har nämligen sett flera exempel på motsatsen, för både Nederländerna och Schweiz. Vi har t.ex. George Monbiot: "No country, Schiff notes, has ever contributed “as many basic inventions in this field as did Switzerland during her patentless period.” (Industrialisation Without National Patents”, 1971, Eric Schiff)"

Som jag nämnde i en tidigare kommentar så finns det en hel del empirisk forskning på området, för att inte tala om fenomenet open source där fri och gratis programvara utvecklas med stor kraft och vigör helt utan att förlita sig på exemplarsförsäljning.

1 december 2008 | Unregistered CommenterRickard Olsson

@Marcus: Nix. Hittills har jag faktiskt inte intresserat mig så mycket för den här frågan, men det börjar nog bli dags att göra det. Jag ska kika på den. Tackar.

1 december 2008 | Unregistered CommenterPeter Santesson-Wilson

@ stardust & psw: Naturligtvis kan äganderätten inte användas som argument i debatten, eftersom det är äganderättens utformning som debatteras. Hade det funnits uppenbara, okränkbara, självklara och/eller naturliga äganderätter, hade debatten inte varit lika svår.

I övrigt håller jag med psw i principfrågan, med följande fotnot till fotnoten: Argument om cd-skivor och koncerter kan ju med lite god vilja tolkas som principargument:

De säger ju att kostnaden för att upprätthålla (en viss utformning av) äganderätten, är oerhrt beroende av den tekniska utvecklingen, vilket påverkar cost-benefit-kalkylen, vilket påverkar den föredragna utformningen (för den pragmatiskt lagde).

1 december 2008 | Unregistered Commenterbergh

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>