Barn och tv

Inslag.se har uttalat dödsdomar över televisionen ett par gånger förut [1, 2]. Att kidsen inte gillar tv har varit känt några år. SVT känner de kalla vindarna och har försökt locka ungdomarna tillbaka med program som borde tilltala de där flyktiga tonåringarna. Interaktivitet ska det visst vara. Ok, de får skicka SMS till programmet. Fräckt värre. Hm, det ska vara samhällsengagerat, fast på ett rappt sätt. Just nu, liksom. Ok, fram med Toppkandidaterna. Det drog tittare, men av fel sort. De där jäkla femtioåringarna igen. De gills inte. Det ska vara tonåringar framför burken, och tonåringar skiter i tv.

Tonåringar gillar förstås att titta på saker. Det är idén med en tablå och ett begränsat utbud som är bisarr. Att friheten bara finns i datorn är ingen nackdel. Tonåringar vill ändå mycket hellre hänga inne på sitt rum än sitta i vardagsrummet ihop med sina skittrista föräldrar och slåss om fjärrkontrollen.

Televisionens räddning består för tillfället i småbarn och gamlingar. Våra äldre, får man gissa, kommer att fortsätta med sina gamla medievanor tills döden inträder som räddning. Beträffande småbarnens (3<barnets ålder<skrivkunnighetsålder) medievanor spår jag förändring. När de har ett alternativ efterfrågar småbarn faktiskt inte att se på tv. De vill se på animationer i vid bemärkelse eller spela spel. Distributionsform är ointressant så länge behovstillfredsställelsen är omedelbar. Varför vänta på att klockan ska bli sex och barnprogrammet ska börja, när man kan kolla på Hacke Hackspett eller Fem myror på YouTube? Va, kan man inte spola tillbaka? Va, kan man inte pausa när middagen är färdig? Varför bara sitta och titta när man kan få klicka på dörrar och lådor sådär lite lagom mellan filmerna [typexempel 1, 2]?

Inom sisådär tio år kommer tv-licensen, förlåt public service-avgiften, vara en medieskatt vi ska betala för att landets pensionärer ska slippa byta vanor. Undrar hur brett stöd den avgiften får?

Update on 18 november 2008 by Peter Santesson

Hur kunde jag glömma länken som gav mig uppslag till det här inlägget? O'Reilly om barns oortodoxa förhållande till teknik. (Nej, inte den vulgäre idioten O'Reilly, utan en intressant teknosmartis.)