Aktuellt:

Santesson (red) – Fem reformer som inte kostar en spänn
Timbro, 2012

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
politik
popsociologi
fler inslag
torsdag
okt092008

Därför är uppgörelsen en miss av Miljöpartiet

Wetterstrand och Eriksson sov nog gott i natt och drömde sköna drömmar om gyllene taburetter. Min bedömning är att deras chanser att få egna nycklar till Rosenbad 2010 minskade något i och med gårdagens uppgörelse med s, även om chanserna fortfarande är hyggliga. Så här resonerar jag.

>>Finns det något exempel på ett parti som vunnit långsiktigt på att samarbeta med Socialdemokraterna? Jag förstår inte hur de lyckas hitta samarbetspartner gång efter gång. Det är som att bevittna Lill-Babs tjugonde äktenskap.<<

Socialdemokraterna och Miljöpartiet hoppas på egen majoritet, och chanserna ser idag hyggliga ut, i varje fall med stöd från Vänsterpartiet. Men varje analys av valet 2010 som inte innehåller ordet Sverigedemokraterna, och det är förvånansvärt många som envisas med den förnekelsen, kan kastas i soptunnan. Sannolikheten är stor att de tar sig in i riksdagen, och det strategiska läget i riksdagen förändras därmed radikalt.

Om Sverigedemokraterna tar sig in utan att få vågmästarställning förändras inte mycket. Men mer sannolikt är ett Sd i vågmästarställning, och då skulle ett intressant förhandlingsspel ta vid.

Ett framtvingat nyval håller jag för osannolikt. Det är inte politiskt koscher i Sverige, det innebär ett stort risktagande och partierna har ingen särskild anledning att tro att deras positioner skulle förbättras. Läget skulle tvärtom kunna bli värre.

Sverigedemokraterna skulle aldrig kunna släppa fram Mona Sahlin som statsminister. Hon är den främsta politiska symbolen för det mångkulturella samhället och har kallat svensk kultur för töntig. Alliansregeringen skulle därför kunna räkna med Sverigedemokraternas passiva stöd för att kunna sitta kvar. (Att Sd skulle våga tvinga fram nyval när de lyckats ta sig in i riksdagen är helt uteslutet.)

Men Alliansen skulle då behöva en samarbetspartner för att slippa förlita sig på uppgörelser med Sverigedemokraterna i parti och minut. Där satt ett uppsnyggat, EU-accepterande Miljöparti i verkligt guldläge. Man skulle mycket väl kunna krävt en plats i regeringen i utbyte. Miljöpartiet skulle sakpolitiskt kunnat fungera hyggligt väl i gänget i många frågor. Tuvhoppandet från vänster- till högerblocket skulle enkelt kunna motiverats med att Sverigedemokraternas inträde i riksdagen skapat ett krisläge som kräver politisk pragmatism och blocköverskridande samarbeten. Kort sagt: Miljöpartiet hade hyggliga utsikter att hamna i regeringsställning, oavsett om Socialdemokraterna gjorde ett bra eller dåligt val.

Men det var fram till igår. Uppgörelsen betyder att Socialdemokraterna har satt handklovar på Miljöpartiet. Om Alliansen sträcker ut handen till mp efter valet får man Socialdemokraterna på köpet. Det innebär att det kan bli uppgörelser i enskilda frågor, men ministerposter kan miljöpartisterna nu glömma. Vinnaren på den här uppgörelsen är Socialdemokraterna. Miljöpartiet har givit upp en viktig förhandlingsmöjlighet i utbyte mot något som de redan kunde kräva.

Finns det något exempel på ett parti som vunnit långsiktigt på att samarbeta med Socialdemokraterna? Jag förstår inte hur de lyckas hitta samarbetspartner gång efter gång. Det är som att bevittna Lill-Babs tjugonde äktenskap.

(Dagstidningarna skriver)

References (1)

References allow you to track sources for this article, as well as articles that were written in response to this article.
  • Response
    Peter S-W har ett intressant debattinlägg om följderna av valet 2010, när nu Mp har bundit sig till SAP. Jag instämmer i hans analys att det förmodligen är en smula korkat av grönkoftorna att redan nu binda sig till SAP, när de antagligen skulle kunna ...

Reader Comments (7)

Mycket intressant resonemang! Men nyval kanske ändå inte ska uteslutas?
Om Sverigedemokraterna kommer in gissar jag att all koscher kommer att kastas i soptunnan=möjligt nyval. Vänsterpartiets chans är också att ihärdigt skapa ett trovärdigt hot om nyval för att kunna ställa hårda villkor för att släppa genom Mask-Rosorna. Så det kanske blir ett trendbrott i svensk politik för politisk instabilitet a la 20-tal, i stället för det trygga tvåblockssystem som avsetts.

9 oktober 2008 | Unregistered CommenterJocke

Jag misstänker att uppgörelsen mellan S+Mp har just det här perspektivet i åtanke. Om S+Mp tillsammans är större än alliansen men utan att ha egen majoritet, samtidigt som Sverigedemokraterna skulle kunna vara de som "ger" makten åt dem de vill så öppnas fältet för ytterligare ett samarbetsparti i regeringskoalition. En allians som förlorar valet är ju knappast en allians längre. Det skulle mycket väl kunna fresta exempelvis centern eller folkpartiet, framförallt om de gjort ett dåligt val och står inför partiledarbyte. Personkemin mellan Maud Olofsson och alla på vänsterkanten är väl inte den bästa men möjligheterna finns med en annan centerledning.

Däremot, om alliansen blir större än S+Mp men utan egen majoritet, och får passivt stöd från Sverigedemokraterna, då står vi inför en besvärlig situation där nyval kanske är även alliansens bästa utväg. En borgerlig minoritetsregering med stöd av främlingsfientliga är ju ingen drömsituation för landet det heller.
Dessutom skulle kanske det scenariot göra att V stöttar en s+mp-regering bara för sakens skull. Men troligen kräver även det ett partiledarskifte innan det går att genomföra.

9 oktober 2008 | Unregistered CommenterErik Laakso

Jag tror att du tar lite fel när det gäller vad SD skulle göra i riksdagen. Jag kommenterar på egen blogg:

http://jockelarsson.blogspot.com/2008/10/nyval-som-alternativ.html

9 oktober 2008 | Unregistered CommenterJoakim Larsson

Erik: Jag såg att även Sanna Rayman har samma invändning på Ledarbloggen. Jag kanske missbedömer saker, men för mig framstår det som lättare att locka över mp än att spetta loss ett alliansparti. Inte kan de väl vara så urbota korkade att de skulle gå på det gamla Carlsson-tricket ännu en gång? På kort sikt skulle c/fp ha att välja mellan obehaget att sitta i en minoritetsregering som överlever med passivt sd-stöd och hoppande majoriteter eller att spräcka alliansen och sätta sig i en s-mp-regering. Jag tror att de föredrar det förra. I synnerhet när de börjar väga in de långsiktiga konsekvenserna.

Joakim: du är inte den första sverigedemokraten som säger detta till mig. Jag hör vad du säger, but I ain't buying. Finns bara ett sätt att avgöra om sd bluffar eller inte... Om de inte gör det, och om Ohly också menar allvar, kan vi få en regeringskris av Guds nåde 2010.

9 oktober 2008 | Registered CommenterPeter Santesson

När han man har en preferens för katastrofer, som jag har, blir senaste Demoskopläsningen extra skojig. Rätt många partier dansar på slak lina, eller vad sägs om:

Kd: 3,2
V: 4,3
Sd: 4,5
C: 4,5
Fp: 4,9

Jag tror visserligen att C och Fp kan vara någorlunda lugna (även om det verkar som att m:s framgångar äter in i just fp), men Kd och v... jag skulle inte vara alltför säker.

10 oktober 2008 | Unregistered Commentergummo

Glömde mp på 4,8...

10 oktober 2008 | Unregistered Commentergummo

gummo: jag ser framför mig alla tiders valvaka! Vi måste ordna något!

10 oktober 2008 | Registered CommenterPeter Santesson

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>