Santesson – Reformpolitikens strategier (Atlantis, 2012)

Alldeles utmärkt – beskriver bra förutsättningarna för politisk reformverksamhet.” Lars Tobisson, moderat nestor

Jätterolig läsning … Riktigt intressant … Boken flyttar fram kopplingen mellan statsvetenskapens resultat och det politiskt användbara.” Ursula Berge, Samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR

Pressröster om boken
Dagens Industri
Svenska Dagbladet
Svensk Tidskrift

utgående

The end comes when we no longer talk with ourselves. It is the end of genuine thinking and the beginning of the final loneliness. The remarkable thing is that the cessation of the inner dialogue marks also the end of our concern with the world around us. It is as if we noted the world and think about it only when we have to report it to ourselves.

Eric Hoffer 

Sök på inslag.se:

  Vänta…
twitter
politik
popsociologi
fler inslag
onsdag
nov142007

Karius och Baktus

tand.JPGNär Thorbjørn Egner skrev Karius och Baktus – rimligen i syfte att lära barn att sköta om sina tänder – glömde han bort att det krävs ansikten för att vi ska identifiera oss med någon. I boken lär vi känna två gulliga troll. De är charmiga livsnjutare, har god kamratskap, och är dessutom riktigt företagsamma. Baktus bygger ett hus med balkong uppe i hörntanden, och Karius gör en underjordisk gång mellan tänderna så att de kan hälsa på varandra. Glada polare som har det soft och tar en fika.

Dessa troll förväntas läsaren ogilla, för att istället sympatisera med den helt ansiktslöse Jan som är ägare till munnen ifråga. Vad får vi veta om Jan? (1) Han är en lipsill. (2) Han har dålig impulskontroll och munhygien. (3) Han kan inte lösa sina egna problem utan springer först till mamma, sen till tandläkaren. Inget vidare identifikationsobjekt.

Hur reagerar ett barn som tar del av denna pedagogiska historia? Följande är en autentisk kommentar från en treåring: ”Dumma tandborsten!” 

Egner var en säregen barnboksförfattare. Karius och Baktus följdes av Klas Klättermus där identifikationsobjektet är en utstuderad snyltare. Därefter följde Folk och rövare i Kamomilla stad där identifikationsobjektet är ett gäng inbrottstjuvar.

Reader Comments (6)

Men underbara berättelser minns jag dem som

27 oktober 2008 | Unregistered CommenterBjörn

På 80-talet när jag var liten såg vi Jönsson-ligan med familjen i den vita skinnsoffan...

27 oktober 2008 | Unregistered CommenterPedro

Ibland undrar man över moralen hos barnkulturarbetare. Ett chockerande faktum som jag konfronterades med igår vill jag gärna dela med mig av:

De där bytingarna i "Fem myror är fler än fyra elefanter" som bokstaverar sina namn: "M-A-L-T-E Malte" är en fraud. Barnen på bilderna heter i själva verket något helt annat, och huruvida ungen som läser upp namnet ens heter vad den läser är oklart. Inte konstigt att de lyckades fiska upp så många ungar med underliga namn. Det var i själva verket aldrig någon som hette Henny eller Majbjörn.

Hur vet jag detta? Igår pratade jag med O-T-T-O:s kusin. Hon berättade att han i själva verket heter Håkan. Man blir stum.

30 november 2008 | Unregistered CommenterSyster R

SysterR: Det kan vara ett olycksfall i arbetet. Grannpojken under uppväxten placerades ut på äng utanför skolan och fick där bokstavera J-O-A-K-I-M, vilket han faktiskt hette, låt vara att han alltid kallades Pim .

Förfallet startades annars av Astrid Lindgren, vill jag påstå. Skojfriska skildringar av något som egentligen är djupt tragiska livsöden. Pippi Långstrump hade med dagens diagnostiska verktyg klassats som ADHD-barn. För att inte tala om agrarkapitalisten Emil, han måste haft flera diagnoser. Nästan alla Astrid Lindgrens böcker beskriver blåögt barn med koncentrationssvårigheter, dålig impulskontroll och lydnadsproblem. Att det sedan fortsatt med skönmålning av bakterier, skadedjur och yrkeskriminella förvånar inte.

Hoppas pendeln svänger tillbaka mot Putte i blåbärsskogen snart.

30 november 2008 | Unregistered CommenterUpprörd

Det anmärkningsvärda med Emil är pappan. Handlingen drivs framåt av att pojken måste låsa in sig för att undkomma aga av en pappa med bristande impulskontroll. Hennes böcker om mästerdetektiven är med något undantag det enda hon skrivit som är lämpligt för barn.

30 november 2008 | Unregistered CommenterPeter S-W

Ungar röstar med fötterna. Mina bytingar vägrar såväl Lindgren som Beskow, men jag tror inte det har samband med när- eller frånvaro av "uppbygglighetsfaktor". Skulle man inskränka läsningen till att enbart omfatta böcker som är "lämpliga" för barn blev urvalet rätt torftigt.

Högläsningen för 11-åringen har senaste månaden varit Singelton-böckerna. Författaren firar veritabla orgier i penalism, även om böckerna på andra sätt är mycket moraliska på ytan. Det högsta i livet är att vara en gentleman, det lägsta att vara en bracka. De äldre barnen använder de yngre som slavar, spöstraffen haglar och är man en dålig kamrat sätts man i kloster. Allt skildrat i mycket positiv anda och 11-åringen äääääälskar dem. Men det har sina konsekvenser. Förra veckan sa han till ett gäng på skolgården att de var fega som gick på de andra barnen ett i taget. Rakryggat och gentlemannamässigt gjort av honom naturligtvis, men med påföljd att han själv åkte på stryk.

Det är inte lätt att veta vad man ska läsa för dem.

1 december 2008 | Unregistered CommenterSyster R

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>