Den politiska språkbarometern

Inledning

Ett sätt att få veta vad folk tänker är att lyssna på vad de säger. Riksdagens protokoll är en verklig guldgruva för den som intresserar sig för det politiska språket. Allt som yttras i kammaren protokollförs ordagrant och görs tillgängligt i sökbara register på riksdagens hemsida. Genom att mäta förekomsten av politiska nyckelord över tid, får man en bild av hur det politiska språket förändras. Tanken med den politiska språkbarometern är att denna språkliga förändring ger en bild av hur politikens trender svänger.

Tag exempelvis ordet ”galoscher”. Språkbarometern ger följande bild av ordets karriär i riksdagsprotokollet:

I det här fallet är det naturligtvis Ny demokratis entré och exit som satte sitt avtryck i det politiska språket.

Språkbarometern mäter antalet dagar som ett ord förekommer i protokollet. När så är lämpligt trunkeras sökorden. Språkbarometern tar inte hänsyn till hur många gånger ordet yttras samma dag. Inte heller tar den någon hänsyn till i vilket sammanhang ordet förekommer. Det går säkert att hitta på någon metodologisk ursäkt för varför endast antalet dagar ska räknas, men i själva verket handlar det om lättja och begränsningar i sökmotorn.

Fungerar språkbarometern? Säger detta verkligen något om politikens förändringar? Tja, något säger det nog i många fall, men det är svårt att veta vilka växlar man kan dra på materialet. Vill man verkligen ägna sig åt kvantitativ innehållsanalys krävs betydligt mer sofistikerade metoder. Således är det lätt att hitta stora hål i föreliggande analys. Men som politisk förströelse och konversationsstycke duger det gott.

Låt oss börja. Första anhalt är politikens kanske trendkänsligaste område: moralpanikens och den förtappade ungdomens domäner.

Vidare till Paternalism