Därför talar alla om socialdemokraterna

Inte riktigt som förr.

Är pressuppbådet som samlades utanför partihögkvarteret ett bevis på att socialdemokraterna ännu utgör mittpunkten i svensk politik? Jag ger min syn på saken i en artikel på Dagens Arena.

”Historien om Det stora partiet på vars axlar ansvaret för landet vilade har odlats av såväl Socialdemokraterna själva som deras borgerliga motståndare. I partiets egen tappning blev det en inspirerande berättelse om ett storslaget förflutet och en oanad dådkraft. I den borgerliga versionen blev den mytomspunna motståndaren en enande symbol som också förlade skulden för samhällsproblem på visst avstånd från det egna partiet. Så till vida var journalistskaran som stod utanför Sveavägen välkommen både av partiet och av borgerligheten: Se själva. Än är det inte slut. Men i en väsentlig mening är det faktiskt det, och har varit sedan länge.”

Uppföljning: Sd gick framåt där svenskättade flyttade ut

En uppföljning på den tidigare postningen om Sd-framgångar och invandring i kommunerna: I befolkningsstatistiken kan man hitta ett till signifikant samband mellan befolkningsutveckling och andelen Sd-röster i riksdagsvalet 2010. Om Sd-framgångar bland annat samvarierar med invandring till kommunen, kan man förstås fråga sig om Sd:s framgångar också hänger samman med andra trender i befolkningsutvecklingen. Finns det exempelvis något samband mellan andelen Sd-röster och utvecklingen vad gäller kommunbefolkning med svenskt ursprung? Jodå, det tycks göra det.

Den procentuella förändringen av antalet (märk väl, antalet, inte andelen) boende i kommunen som har svenskt ursprung under 2002–2010 ger ett hyfsat mått på om kommunen är en in- eller utflyttningsort för de svenskättade som bor där. Ett positivt värde innebär inflyttningsort, negativt värde innebär utflyttningsort. Hur ser sambandet ut mellan detta mått och Sd-framgångar?

Vi börjar med vår gamla top 115 (se tidigare inlägget) och finner: r= –0,247, two-tailed p<0,01. Ett statistiskt signifikant negativt samband, det vill säga Sd tenderade att få fler röster i kommuner där inflyttningen av svenskar var lägre.

Click to read more ...

Invandrare, invandring och sambandet med Sd-röster

Invandring och invandrare är olika fenomen som ofta blandas samman. Andel invandrare i en kommun förklarar som bekant inte Sd-framgångar. När man tittar på invandring till städerna syns däremot ett mönster.

Sverigedemokraternas valframgångar i en kommun beror faktiskt inte på hur många invandrare det finns i staden. Detta intuitivt inte helt orimliga samband som torde framkastats vid många köksbord (ah, dessa spekulationer om vad som försiggår vid landets köksbord…) håller inte när man tittar på valresultatet och hur andelen Sd-röster varierat mellan kommunerna. Inget statistiskt signifikant samband mellan andel invandrare i en kommun och andel Sd-röster i valet 2010 uppenbarar sig. Det var litet konstigt, kan kanske en eller annan tänka.

Begreppen ”invandring” och ”invandrare” brukar användas närmast synonymt i svensk politisk debatt. Är man emot invandring så är man emot invandrare. Men det finns egentligen en väsentlig skillnad. Invandrare är en befolkningskategori (i SCB-statistiken har man utländskt ursprung när man är född av två utrikesfödda föräldrar, låt oss i detta inlägg helt enkelt kalla dessa personer för "invandrare", inte perfekt men close enough). Invandring handlar om en förändring av befolkningens sammansättning: andelen invandrare i befolkningen ökar.

Click to read more ...

Konst som föreställer något

När man sätter sig i konsthallens café efter besöket märker man om en utställning satt något avtryck eller blåst förbi som en ledsam suck. Ett par förströdda kommentarer om tavlorna och strax prata vidare om annat – nah, då var det nog inte så mycket som hängde på väggarna ändå. Och så har många besök slutat. Men desto roligare är det när man vill prata om tavlorna.

Inslag.se, redaktion och allt, besökte en utställning som genererade full dosis tavelprat vid middagsbordet – Det mörka rummet på Edsvik konsthall. Temat för utställningen är samtida måleri som föreställer någonting.

Konstnärer som medverkar i utställningen på Edsvik konsthall.
(Bildspel, 11 bilder. Merparten av tavlorna med i utställningen.)

Tavlor som föreställer någonting behöver för den sakens skull inte vara speciellt vackra eller harmoniska. Tvärtom hade konsten på utställningen nästan genomgående någonting melankoliskt, allvarligt och ibland något milt hotfullt över sig. Den är inte heller tråkigt övertydlig, med budskap och färdigtuggade tolkningar uppställda i skyltfönstret. Men det är slående hur länge man tittar på tavlorna och hur mycket man pratar om dem efteråt.

Vi drack kaffe med Christopher Rådlund innan vi åkte hem. Hans måleri har en sakral underton, samtidigt som motiven är strikta, symmetriska och andas rationalism. Jag tycker att det känns litet som bilder från ett mystiskt logikens tempel. Man står och blickar ut på naturen genom sin egen strikta ram, civilisationen byggd av människohand. Inte dumt alls.

Videovåldsdebatten startades av manipulerade barnintervjuer

Debatten om videovåldet kickstartade i Sverige efter ett inslag i tv-programmet Studio S år 1980. Ängsliga barn vittnade om hur dåligt de mådde efter att ha bevittnat motorsågsmassakrer inspelade på sånadär VHS-kassetter som gick att hyra på mysko videobutiker. Snart skakades landet av krav på hård lagstiftning. Barnen måste skyddas! Hör bara vad dessa stackare vittnar om!

Tjugotvå år senare gjorde Filmkrönikan en intervju med barnen, nu i trettioårsåldern, som berättade om vad som egentligen hände den där dagen när en handfull fjärdeklassare fick åka med fröken till tv-huset för att vara med i tv.

– De visade de ju bilder ur de här skräckfilmerna så att vi skulle komma ihåg hur hemska de här scenerna är när de intervjuade oss. Och sedan instruerade de oss hur vi skulle säga, att man är så rädd och att man måste ha nattljuset tänt på nätterna. … Och du säger att ”jag har så ont inne i mig”. Jag höll på att skratta ihjäl mig!

Mattias Svensson tipsade om Stig Linnells svar. Svenssons bok om det svenska förmynderiet, Glädjedödarna beställer man här.

Studio S-journalisten Stig Linnell tillbakavisade dessa nya uppgifter från Filmkrönikan och förklarade att denna smutskastning av hans gamla tv-inslag i själva verket rörde sig om en nyliberal komplott.

Brott och rädslan för brott

Rädslan för att själv utsättas för brott framstår knappast som gripen ur luften. I synnerhet i Landskrona och Södertälje, de båda normalstora städerna som drabbats av ett mycket högt skurkindex, blir orosnivån klart högre.

Finns det skurkstäder i Sverige? Är det någon väsentlig skillnad mellan brottsligheten i städer som Malmö, Landskrona och Södertälje jämfört med den i vanlig svensk stad? Inslag.se har i en liten undersökning utsett Gävle till svensk typstad och sedan tagit fram ett övergripande skurkindex genom att jämföra antalet anmälda skurkaktigheter av olika slag med nivån i denna normalstad. Resultatet pekar mot att det sannerligen finns skurkstäder i jämförelse med normalstaden Gävle.

En närliggande fråga är sambandet mellan förekomsten av brott och rädslan för att själv drabbas av brott. Påverkas man av att leva i en skurkstad? Skribenten till detta inlägg har fått intryck av att somliga i debatten gärna tonar ned sambandet mellan verklig brottslighet och rädslan för brott. Är inte folk litet pjåskiga och oroar sig helt i onödan för att råka illa ut? Det är värt att titta närmare på hur rädslan för brott ser ut i förhållande till orternas värden i skurkindex.

Click to read more ...

Om Japan har kraschat, hur gör vi för att följa efter?

Japans omtalade stagnation har ifrågasatts tidigare på inslag.se. New York Times väcker nu frågan hur en djupfryst ekonomi kan bära upp ett så till synes välmående samhälle. Om Japans tillväxt på allvar har gått i putten, varför bygger de fortfarande massor av skyskrapor, lever längre och badar i högteknologi? Om detta är ”förlorade decennier”, är stagnation i så fall något att vara rädd för?

Update on 8 januari 2012 by Peter Santesson

Jag har nu sett kommentarer på den här artikeln som övertygar mig om att resonemanget mest är kan bottna i feltänk dumheter och dåliga data. O well.

Precis som på bilden, tack!

Ser inte hamburgaren riktigt ut som i reklamen? Alphalia.com har fotograferat snabbmat och jämför med bilderna.

Inte vad du hoppades på? Bwahahaha!!!

Klagosången över snabbmatskedjornas förfärligheter orkar jag inte läsa. Men bilderna är stor humor! Ah, det är som att äta nigeriabrev till lunch.

Hur farligt är det i Malmö?

När man diskuterar orsakerna bakom mordvågen i Malmö finns en faktor som inte går att bortse ifrån: svenska städer skiljer sig åt när det gäller brottslighet. Rejält. Malmö är verkligen en gangsterstad. Inslag.se presenterar ett skurkindex som belägger det vi haft på känn.

Mordvågen i Malmö väcker frågan hur farlig denna Skånes pärla är egentligen. Sveriges Chicago har jag hört den kallas, och även om orten nog inte riktigt når upp till den nivån, är staden onekligen förknippad med hög brottslighet. Jag har tittat närmare på BRÅs statistik över anmälda brott år 2008–2010. Jodå, gott om brott i Malmö. Men hur illa är det?

– Men bara när ni är i Malmö, kom ihåg det!

Vad ska man titta på för brottslighet då? Jag har skapat ett index som spänner över en handfull olika obehagligheter som på det hela taget gör en stad otrygg att bo i. Den spridda bilden av Malmö, Södertälje och Landskrona som skurknästen bekräftas. Någonting har gått ordentligt snett här.

Click to read more ...